Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

torsdag 11 mars 2010

Förbisprungen

När hon kommer hem är hon alltid lika frustrerad, fullständigt nedbruten. Lisa hör arbetskollegernas höga skratt innanför pannloben. Ekot av deras elaka garv förvrängs inuti huvudet, snurrar runt, förvandlas till gapande skrikande skator. Ulf blir en kråka med en enormt stor knallgul vidöppen näbb och hårda kalla svarta ögon, Kristina ser ut som en häxa med spetsig skrovlig nos, i svart huckle och med spetsiga grå tänder, flaxande ovanför henne.

"Haha, vet du inte att Mona Sahlin är ledare för Sossepartiet?! Politik, det är livet! Vet du inte det?!"

Kristinas sarkastiskt framkastade kommentarer sitter fastklistrade i huvudet. Nej, det visste hon inte! Var det så förskräckligt? Hon vet säkert en hel del om annat som inte Kristina har den blekaste hum om. Varför svarade hon inte det?

Hon måste ut! Måste få andas in klar ren luft. Glömma den unkna syrefattiga doften på jobbet, bort från den fula mobbningsluften. Lisa skyndar sig att byta om till den limegröna löpardressen. Självlysande röd mössa på huvudet. Snörar på sig joggingdojorna. Känns som livet hänger på att hon kommer ut NU! i spåret. Hoppar ner för trapporna, ut genom dörren. Iväg med långa vinnande löpsteg, vinden viner i ansiktet. Ögonen tåras.

Springer förbi många löpare, möter andra. De flesta ser fokuserade ut, nästan ingen möter hennes blick. Alldeles inne i det inre av sin löpning. Som meditation. Precis som hon inställda på att komma bort från livets problem, rensa hjärnan från skadliga stresshormoner. Fylla på förrådet av glädjehormoner.

Regndroppar träffar hennes kinder, rinner ner i halsgropen. Ger en iskall förnimmelse. Hon ryser. En ljuvlig och samtidigt smärtsam känsla. De svåra tankarna försvinner i takt med att Lisa kommer in i ett flyt. Hon upplever att hon inte har någon makt över musklerna längre. De styr henne, låter fötterna ta det långa steget fram, kraftfullt skjuta ifrån utan hennes inverkan. Lisa löper in i en annan dimension, känner sig svävande lätt. Befinner sig en decimeter ovanför terrängen.

9 kommentarer:

  1. Fint :-)! Gillar särskilt Ulf som kråka med jättegula näbben, och "inne i det inre av sin löpning"..

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Anna idag;-) Gillar också fågelbilderna, gillar dom skarpt.

    SvaraRadera
  3. Tur att det finns ventiler....
    Engagernade text!!

    SvaraRadera
  4. ahh, den underbara lyftande känslan då man kommer in in flow...
    håller med Beppan - tur det finns ventiler.

    Tack för din kommentar på det jag skrev. Jag själv känner mig inte särskilt överbevisad av orden, men det är roligt om de ändå kan tyckas om... Konstigt hur det bara känns unket ibland det som kommer fram...

    SvaraRadera
  5. Mycket målande text som tar upp ett känsligt ämne. Min mamma har blivit utsatt och fick byta jobb. Sorgligt

    SvaraRadera
  6. Ja, det är en bra text! Tycker om bilden av fåglarna. Önskar nästan jag kunde springa en runda för att rensa skallen nu ;) (obs, jag har inte problem på jobbet :) blev bara sugen på frisk luft, tar nog en hundrunda).

    SvaraRadera
  7. Ja folk kan vara okänsliga, vet av egen erfarenhet hur medmänsklighet kan ersätts av förföljelse o svartmålande Då är det skönt att ta ut sig och känna hur harmoni o klara tankar rinner till.

    SvaraRadera
  8. Bra bild av en tråkig arbetsplats. Jag gillar "stresshormoner", blev själv sugen på att gå och simma nu, det har jag inte kunnat göra på hela veckan. :(

    Som Beppan sa, engagerande text!

    SvaraRadera