Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 19 september 2011

Jag ser

På långt håll ser jag siluetten mellan de höga träden i backen upp mot Landala kyrka. Han står bredbent alldeles framför den höga träporten till kyrkan. Vad är det för mörkt bulligt som ligger runt hans knän? Jag ser att han rör på kroppen, liksom gungar en aning neråt, sen uppåt. Jag hör att han stönar högt. Nu klarnar blicken och jag ser mannen tydligt. Det är en ung kille. Hans lite krumma ben lyser bleka och han håller ett kraftigt tag runt snoppen. Han drar kraftigt fram och tillbaka medan han oavvänt stirrar på mig. Jag blir inte rädd. Istället bubblar ett fnitter upp genom halsen och jag skyndar på stegen. Ser rakt ner i backen och drar iväg med långa steg. Jag vill inte irritera mannen i onödan

6 kommentarer:

  1. Hahaha, ja... Man kan se många saker i sitt liv och aldrig sluta förvånas. Själv såg jag grann- kvinnan till de jag besökte som slängde sopor i trappuppgången med nylonstrumporna och trosorna nere vid knäna mitt i natten för något år sedan. Det är en syn som etsade sig fast och jag får rysningar varje gång den dyker upp

    SvaraRadera
  2. Han ville bli sedd, det är ju helt klart, men var han inte rädd för vad kyrkospökena skulle tycka?

    SvaraRadera
  3. Han ville bli sedd. Han sågs. Sorgligt.

    SvaraRadera