Folkets Park

Det var i Köping i början av september 1967. Anna hade börjat första året i gymnasiet, samhällsvetenskaplig linje. Hon tyckte inte att hon hade någon speciell talang, därför sökte hon till den linje som kändes minst specialiserad. Språk tyckte Anna om förstås, var rätt duktig i svenska och engelska. Men ändå.

Den här kvällen, en lördag, arrangerades det skoldans i Köpings Folkets Park. Ett lokalt popband som kallade sig Henrys, antagligen inspirerade av Tages, spelade. Anna och Birgitta fick skjuts in till stan av Birgittas mamma. Anna kände sig fin, klädd i en kycklinggul dräkt i smalspårig manchester, med kort kjol som slutade på halva låret och en jacka i lumbermodell med blixtlås. Hon hade sytt den själv, det sista hon hade gjort i syslöjden på vårterminen i nian. På fötterna hade hon sandaletter i mörkblå mocka, som hon köpt för sparade veckopengar. Alldeles för dyra, men så snygga.

Anna såg honom genast hon kom in genom dörren. Han stod på andra sidan dansgolvet, hade mörkbrunt hår, klippt för att se lagom oklippt ut. Precis som hon sett att Beatlarna hade, lite flikigt ojämnt och han hade svarta smala jeans och svart kavaj med så hög krage att håret hängde en bit ner över tygkanten.

Hon kom inte ihåg var Birgitta tog vägen. Gick hon med in överhuvud taget? Deras ögon möttes. Hans fylliga läppar drogs upp i ett litet leende. I samma ögonblick tog de ett par steg mot varandra. Möttes nära. Hon tittade upp på honom.

– Vill du dansa? frågade han.