Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 2 november 2015

Mitt öde


Det är min bestämda övertygelse att det är mitt öde att aldrig få lyckas. På riktigt. Då och då når jag tillfällig framgång. De dagarna promenerar jag gatan fram, ryggen som en fura vars raka stam söker himlen och med ett fladdrande lättsamt leende på läpparna. Tankarna är ljusa och hjärnan vibrerar av lysande vågor. Så saktar jag in, stannar. Leendet försvinner långsamt. Hur vågar jag gå omkring och vara lycklig? Förr än jag anar kommer haveriet att smälla till mig i ansiktet. Jag får aldrig koppla av. Fallet blir för högt. Jag måste alltid vara beredd. Beredd på det värsta.

8 kommentarer:

  1. Ja, så känns det med jämna mellanrum...

    SvaraRadera
  2. Åh, tror att allt för många människor känner så. Bra skrivet! Gillar dessa ord mycket "ryggen som en fura vars raka stam söker himlen"

    SvaraRadera
  3. Bra att fladdra med läpparna när man kan.

    SvaraRadera
  4. Det där lättsamma leendet, det är svårare än man tror.

    SvaraRadera
  5. Oj, känner igen mej.. men till slut känns det som universum bestämt sig för att det är nog...i alla fall så jag hinner vila lite ;-)

    SvaraRadera