Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

onsdag 30 december 2015

Vi måste vidare


Ta en bok. 

Slå upp valfri sida i början av boken. 

Skriv en text baserad på femte meningen på sidan. 

Boken heter Sankmark av Jhumpa Lahirir. Sid 15. Meningen lyder: Ett bistert följe, en människohjord.



Uppe på kullen stannade hon och drog efter andan. Hon vred på kroppen och tittade bakom sig. Nedanför henne slingrade den sig som en fet lång orm. Det bistra följet, människohjorden. Hon var tvungen att fortsätta, annars stod hon i vägen för folkmassan. Förmodligen skulle de inte lägga märke till henne utan gå rakt på henne. Över henne. Genom henne. Bara trampa vidare. Inte stanna. De flesta hon såg stirrade långt in i det som låg framför dem. Det okända. Främmande. I tanken redan framme vid målet. Måste vara så för att klara att hålla sinnet i schack. Inte bli galna. Inte ge upp. Det lockade att bara lägga sig ner och dö. Trots skymningens svalka svettades hon. Och frös. Grannfrun som lunkade bredvid henne tittade snabbt åt hennes håll. Hennes ansikte var randigt av svett och smuts. Hon nickade och tecknade med ena handen.

”Kom. Vi kan inte stanna. Vi måste vidare.”

söndag 27 december 2015

Ullared 23 december 2015


Välj 5 ord på bokstaven G och skriv en text som innehåller minst 2 av dem
gemensam, godis, god eller gud, gå, glömma:

Jag möter, som jag tror är, en mor med dotter. Kundvagnen de gemensamt skjuter framför sig ser tung ut. Deras ryggar krummar och jag hör att de flåsar. Några klädesplagg hänger på trekvarten och är på väg att ramla ur det höga berget av prylar.

"Måste du gå dit igen? Du var ju nyss där."

"Jag glömde att kolla en av hyllorna med gore-texkläder."

"Men jag vill kolla godishyllorna nu. Jag behöver inga fler kläder. Just nu."

"Du, nej. Hör du inte hur egenkär du är."

"Men jag vill inte."

"Nu följer du med, annars blir det varken julklappar eller godsaker för dig."

"Oh my god!"

                                                 

tisdag 22 december 2015

Fatta


Det är svårt att skatta
ordens betydelse för mig

Kanske svårt för andra att fatta
Tycker de ibland att det inte är okej?


Och jag önskar också alla skrivpuffare en GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR!

måndag 21 december 2015

Morbror Arthur


Min familj var stor. När vi skulle packa in oss i bilen allihop blev det trångt och svettigt. Ibland fick minstingen Linda sitta i mammas knä fast det inte var tillåtet. Vi mer eller mindre ramlade ut ur bilen vid framkomsten hos mormor och morfar. Jag drog och slet i yllehalsduk och jacka. Kunde inte få av mig fort nog.

Inne i det lilla huset var det också begränsat med utrymme. Mormor och morfar hade själva byggt huset i gult tegel för tjugo år sen. Det bestod av två minimala rum och ett smalt kök. Utom vid måltiderna spred vi ut oss runt huset. När vi skulle äta flängde alla omkring och letade efter stolar så det skulle räcka till alla. Jag fick oftast sitta på mormors höga runda träpall som hon alltid satt på när hon skar grönsaker eller malde bönor i kaffekvarnen.

Ibland kom mammas bror, Arthur, på besök. Han bodde alldeles i närheten. När han kom åkte snapsen fram och då skulle alltid pappa, morfar och han diskutera politik. De tyckte inte alls lika. Om någonting. Rösterna blev högre och högre. Desto fler snapsglas som tömdes. Arthurs röstläge var högst. Han blev fullast också.

torsdag 17 december 2015

Kvinnan


Kvinnans ansikte är vänt mot mig. Hon har runda, rosiga kinder. Håret är uppsatt i en knut och hon har låtit små tunna lockar ringla ner i pannan. Jag undrar över hennes ögon. Vad de signalerar. En känsla av stolthet  anas. Eller beslutsamhet. En blandning av bägge. Hon står upp och den grå spetsklänningen nuddar det svartvita stengolvet. Över hennes rygg fladdrar skuggor från fönstrets blyinfattade rutor. Händerna vilar på instrumentet och hon låter fingrarna spreta över flygelns tangenter. Kvinnan ser ut att vara beredd att när som helst slå an första harmonierna i ett vackert Mozartstycke. Jag sätter mig ner i fåtöljen som står mitt på golvet. Beredd att lyssna.

"Berätta om er själv", säger hon. "Nämn någon rolig episod i ert liv. Jag behöver inspiration, förstår ni. För att kunna spela."

onsdag 16 december 2015

Ark, rak och kar


Arket stirrade på mig. Fullständigt tomt och skinande vitt. Inga raka bokstäver och heller inga bulliga. Inga alls. Hur kommer jag igång? Hur? När jag svepte med händerna över tangentbordet gjorde det ont i fingertopparna.

Jag frös. Kanske var det anledningen till att orden försvann? Att de liksom förfrös inne i hjärnan, fastnade i det iskalla. Möjligen skulle det fungera om jag tinade upp hjärnan?

Vilken tur att vi inte tog bort badkaret när vi renoverade badrummet i våras. Det var så nära. Vi sade till varandra att det var alltför sällan som vi badade. Ingen idé. Förresten var det oekonomiskt och slösaktigt. Men vi ändrade oss och behöll det.

Jag satte på varmvattenkranen. Öste på så mycket det gick. Heta ångor spred sig. Sakta sänkte jag ner kroppen, centimeter för centimeter.  Tills hela jag låg under ytan. Jag njöt.

lördag 12 december 2015

Kulturkollos bloggstafett





En historia ur verkligheten - om medmänsklighet i stort och smått


Min pappa dog i en våldsam olycka, en flygolycka. Den tiden, när vi fick veta, sorgen, svärtan. Tankarna trängde hela tiden på. Hur det var för pappa  i hans sista stund. Hur mycket visste han? Var han rädd? Dog han direkt? Alla tankarna gjorde hela familjen energifattiga. Mina syskon och jag fick ta hand om mamma. Både praktiskt och själsligt.

Ett halvår efter olyckan började vi komma tillbaka till någorlunda normalt tillstånd, även om tanken på pappa ständigt fanns där. Mamma flyttade från Malmö till oss, närmsta släkten, i Göteborg.

Precis då hände det. Pappas allra bästa vän dog i en bilolycka. Jag och mamma åkte på begravningen i Malmö. Jag kommer ihåg att jag höll mamma hårt under armen i kyrkan, bokstavligt höll henne upprätt.

Kraftlösa in i märgen kom vi ut ur kyrkan.  I det ögonblicket ringde hon. Min systers svägerska som bodde i Helsingborg.

"Kom hit", sade hon.

Vi åkte dit. Hon kramade oss.

"Sätt er ner", sade hon. "Jag har gjort i ordning en liten kvällssupé. Ni får vin till."

Det var som om kroppen hade lättat från marken. Lättnaden i bröstet. Jag har inte en aning om vilken typ av vin hon bjöd på, eller vilken maträtt. Men jag vet att det glaset med vin var det bästa jag någonsin druckit.

torsdag 10 december 2015

Besked, tack.


"Jag vill ha besked", säger du.
Antagligen ser jag förvirrad ut eftersom du med hög röst utbrister:

"En förklaring, tack."

Utan att svara vänder jag blicken mot sovrumsfönstret. I hyreshuset mitt emot ser jag att det står adventsljusstakar i varenda fönster. Jag räknar till tjugofyra stycken. Alla lyser trots att det är mitt på dagen. Jag undrar varför ingen har adventsstjärna.

"Jag har inget besked att komma med", säger jag. "Varför har ingen adventsstjärnor längre?", fortsätter jag.

"Vad?! Det skiter väl jag i", säger du och tar några långa kliv fram till fönstret och kikar ut.

"Det har du fan mig rätt i."

"Där ser du."

onsdag 9 december 2015

Imman


Bilen är voluminös. Interiören är babyblålackad och i backspegeln dinglar två stora tärningar i mjukt tyg. Det vita i tyget är slitet och har med tiden blivit gråaktigt och ser veset ut. Jag betraktar dig som lätt tillbakalutad och leende tittar ut genom vindrutan. Du placerar högra armen längs ryggstödet. Ändå når du inte ända fram till min axel. Jag tycker du ser tuff ut med vänstra handen vilande högt upp på ratten. I bilen är det svalt, näst intill kallt.

"Vi stannar och tar en glass", säger du samtidigt som du svänger av vägen.

Hettan slår emot mig när jag öppnar bildörren. På mindre än ett ögonblick tränger svett fram i alla porer och huden blir fuktig. Av det blöta som strilar från håret i nacken och ner på ryggen rister jag till i en snabb rysning.  Jag vänder blicken över bilens tak, mot dig. Men jag ser inget. Jag hör att du skrattar. Imman täcker glasögonglasen. Jag ser inget.

måndag 7 december 2015

Det bruna pappret


Butiker slår igen, en efter en. Skyltfönster skiner av svärta. Gatan blir mer och mer öde. På promenaden går jag förbi en nyligen igenstängd manufakturbutik. Det stora panoramafönstret är täckt med brunt tjockt papper. I en glipa som uppstått mellan glaset och fönsterfodret ser jag ett matt ljus. Någon är därinne. Kanske är det samma person som med svart tusch har skrivit snett över pappret: Om du ser det här är du för nyfiken.

tisdag 1 december 2015

En tisdagsutmaning om Berlin - Kulturkollo

Jag har tyvärr aldrig varit i Berlin. Skulle vilja åka dit, bland annat eftersom så mycket dramatiskt historiskt sett har utspelat sig där. Jag vill se alla de där platserna någon gång i mitt liv. Så jag nämner några böcker som jag har läst:

Den bok om Berlin som berört mig mest är En kvinna i Berlin. En anonym kvinnas dagboksanteckningar från våren 1945 då andra världskriget led mot sitt slut och ryssarna intog Berlin. Otäck och gav mig insikter. Riktigt bra!

Sen gillade jag Hans Falladas bok Ensam i Berlin. Också om andra världskriget, men så helt annorlunda. Också mycket bra!

En "modern" bok om Berlin som jag läste för inte så länge sen är Ögonblicket av Douglas Kennedy. Handlar om Berlin under kalla kriget. Kvinnoödet i berättelsen tog hårt på mig. Jag hade en del invändningar om för mycket romantik i vissa delar, men vilket öde. Jag tänker på henne ofta.