Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

torsdag 21 september 2017

Systern

Forts från text igår 20/9:

Hon tog ett steg mot mig, satte handen på dörrvredet och slängde upp altandörren. Med en smäll slog den i fasaden. Trots rädslan jag kände för min syster blev jag lättad av att fönsterglaset inte gick i bitar. Hon reagerade inte på skrällen.

"Tjuvlyssnar du?" Rösten var hård.
"Är det så konstigt", sa jag och kände mig modig. "Du var så upprörd."
"Det har du inte med att göra", sa Lena och klev in i rummet och ställde sig bredbent framför mig.
"Men jag är ju din syster. Jag bryr mig om", svarade jag och höll upp händerna framför mig som om jag ville ge henne en kram. Lena tog ett steg bort från mig. Mina armar sjönk.
"Det var något nytt", sa hon och sjönk ner i soffan, tog tag i fjärrkontrollen och började trycka febrilt. "Vad i helvete! Varför går den inte igång?"
"Nu är du orättvis", sa jag.

Ångesten satt högt upp i halsen. Jag visste att hon hade rätt. Under årens lopp hade jag varit en egocentriker som alltid satt mig själv i främsta rummet. Yngsta barnet, som blev bortskämt av all uppmärksamhet.

"Hjälp mig med den här", sa Lena medan hon höll fram apparaten och ruskade den hetsigt.

Jag gick fram och satte mig bredvid henne. Hon vände ansiktet åt mitt håll. Ögonen utstrålade smärta och munnen var förvrängd till ett grin.

"Lena", sa jag.

Hon tittade på mig, lutade sig tungt mot mig och la armarna runt min nacke. Jag hörde snyftningar och halsen blev fuktig av hennes tårar. Trots hennes kval kände jag olusten försvinna bort och ersättas av en blank lättnad. Jag bara satt där utan att röra mig och lät henne gråta.


onsdag 20 september 2017

Svågern

Ta en bok. Välj en slumpmässig mening i mitten av boken. Skriv en text baserad på meningen.

Hon pratade länge där ute, jag hörde inte vad hon sa, men hon lät upprörd.
Från Världens vackraste man av Lena Ackebo s. 222

Hon pratade länge där ute, jag hörde inte vad hon sa, men hon lät upprörd. Jag reste mig upp och barfota tassade jag försiktigt fram till den stängda altandörren. Kikade ut. Eftersom solen höll på att försvinna under horisonten, började ljuset bli liksom beslöjat. Lena stod med ryggen mot mig. Jag la märke till hennes krumma rygg och kände irritation över att hon inte kunde räta på ryggen. Snart fastnade hon väl med axlarna i det framåtsluttande läget. Mobilen höll hon på ett sätt så att ringfinger och lillfinger spretade rakt ut från huvudet. Ungefär som en del höll vinglas. Kanske tyckte de att det såg fint ut. Fiiint. Jag tyckte det såg löjligt ut. Speciellt när machomän gjorde det. Jag spetsade öronen.

"Du är ju inte klok", hörde jag. "Du kan inte mena att du ska sätta mig i den knipan", fortsatte Lena.

Jag kunde inte låta bli att bli nyfiken och undra vad det rörde sig om för knipa. Jag kände till att min syster var olyckligt gift. Hade hon en älskare, som hotade med att avslöja henne? Eller var det min svåger som ville skiljas och därmed kunde kasta ut henne från lägenheten? Jag visste att bostadsrätten stod på honom. Eller både och. Precis i det ögonblicket vände Lena sig om och våra ögon möttes.


tisdag 19 september 2017

Obegriplig

Det var så det började. Tonåren startade det hela, konstaterade hon. Nu många år senare förstod hon hur obegriplig hon var. Till och med ofattbart kufisk inför sig själv. Osannolikt hur otroligt mycket de åren präglat hennes liv. På gott och ont. Mest på ont. Det var som om hon ända sen dess försökt förstå och ihärdigt försökt justera sitt knepiga jag. Hon som gjorde och tänkte en massa besynnerliga saker. 

Ett tag tänkte hon att hon inte var frisk. Eller i alla fall att hon hade en mental missbildning, som gjorde att hon inte i förväg kunde inse och förutse konsekvenserna av sina handlingar. En del av de värsta ogenomtänkta grejerna hade avtagit med åren. Men inte alla. Knäppa saker hände att hon gjorde fortfarande. Fast i mindre farlig skala.


måndag 18 september 2017

Svårt

Jag funderar på benämningen olaga hot. Olaga hot. Finns det lagligt hot? Jag grubblar. Svårt. Till slut kommer jag fram till att det kanske ändå gör det.

Jag letar runt på nätet och hittar förklaringen. Den som hotar någon med att polisanmäla gör precis det. Hotar lagligt. Det är nämligen inte olagligt att anmäla ett brott. Även om det sen visar sig inte vara något brott begånget.


fredag 15 september 2017

Krogen

Jag hade varken klänning eller högklackade skor idag. Igår menade jag. Jag äger bara en klänning. Den köpte jag för fem år sen och har använt den en enda gång. På krogen igår hade jag byxor på mig. Grå byxor och på fötterna bar jag boots. Faktiskt med klack, men jag skulle inte kalla den hög.

Det jag la märke till och som gladde mig mycket var att när jag klev in genom dörren fick jag syn på en äldre man som stod vid baren. Han såg bra ut. Smal med en tight vit skjorta och välsittande blå jeans. Han betraktade mig oavvänt när jag promenerade fram till bardisken. Han log. Han visste inte det då, men kvinnan som stod bredvid honom var en vän till mig. Hon presenterade oss. Jag kommer inte ihåg vad han sa för namn. Jag var nog inte riktigt medveten. Såg bara ett par ljusblå ögon som såg in i mina gråblå. Min vän berättade sen att han var en gammal ishockeypappa. 


onsdag 13 september 2017

Att vårda

Jag vill omhulda landskapet efter skördetid
Rensa och kratta lövverk
Putsa och kånka trädgrenar

Bränna i oljefatet som bär spår av rost
Svettas fastän luften svalkar
Släcka törsten med vatten från källan


tisdag 12 september 2017

M

Forts på  berättelsen från igår 11/9:

Välj 5 ord på bokstaven M och skriv en text som innehåller minst 2 av dem

Mörk, mun, med, maklig, mot


Nästa gång hon ser honom skönjer hon hans ansikte. För att det ska verka som om hon väntar står hon nära spårvagnshållplatsen. Samtidigt som han drar ett bloss på cigaretten böjer han nacken och tittar uppåt. Han har mörk hud. Så sänker han blicken och ser rakt på henne. Den här gången är inte ansiktet skymt. Hon är överraskad över sig själv, att hon inte vrider bort huvudet. Hans mun. Han ler och en vit tandrad skymtar. Han rätar på ryggen, rättar till kepsen och gör en honnör med två fingrar. Som en scout. Alltid redo, tänker hon. Hon hör skramlet. Spårvagnen kommer i maklig takt. Han försvinner bakom vagnarna. Dörrarna slås upp. Hon står kvar. Har aldrig tänkt åka med. När hållplatsen är tom igen står han där. På samma sida som hon. Han tar några steg mot henne. Stannar helt nära.